MYBLACKBROKENHEART

Over and out.



   Erik 'Hatta' Pavasson. Stolt Cadillac ägare.



  Feta rims snart!!




  Med en luftfuktighet på 90% måste man få gaya till det lite.

Hade en rätt konstig dröm för några nätter sedan. Eller konstig och konstig det var väl en rätt normal dröm men. Vi tar det från början helt enkelt. Det jag minns är att jag hade en mörkblå nästan lila cykel med bockstyre som jag tejpat med vit eltejp. Antar att jag cyklade runt och kollade in stan som man gjorde förut när man var så uttråkad att man knappt orkade vara uttråkad. När jag kom uppglidandes bakom p-däcket i gälkatown såg jag hur ett par ungdomar, eller ungdomar, tonåringar. Ni vet snorungar som har lika mycket fritid som de har häng på brallorna, röker och är lika kaxiga som Muhammed Ali. Hur som helst såg jag hur de rent utsagt misshandlade en cykel. Ett annat bockstyre eller om det var en BMX jag minns inte riktigt. De kastade runt den stackars cykeln, sparkade, kastade sten och gjorde allt för att förstöra den. Helt plötsligt såg dem mig och rent instinktivt visste jag att de var ute efter min cykel. Jag älgade iväg så fort jag kunde med tonåringarna hack i häl. Jag cyklade ned för backen vid blå forell och körde slalom mellan bilar och bensin pumparna på statoil. Jag cykelollade över refugerna och trampade som aldrig förr tills jag tappade bort dem. En helt normal dröm antar jag och en analys vore trevligt, jag minns att eltejpen spelade en stor roll. Kan vara för att vi använder rätt mycket på Frans Hitler men det lämnar vi till nästa panikångest attack och besök på akut psyket. Det jag blev lite fundersam över är att jag inte kände igen någon av snorungarna som jagade mig. Jag såg deras ansikten rätt tydligt men har inte en aning om vem det är. Sparar man en massa ansikten man har sett i en del av sitt undermedvetna och tar fram dem i tillfällen som dessa för att de ska representera rädsla över något. Eller fantiserar man fram folk i drömmarna per egen maskin? Om man gör det varför gör man det i sådana fall? Har klurat på det där några dagar utan att komma fram till något vettigt. Undrar i och för sig om jag eller någon någonsin kommer att göra det? Skulle inte tro det.  

Spännande vecka? Nej! Det regnar och regnar och regnar och regnar. Blir vansinnig snart! Tjej? Hahahaha vad trodde du. Vart ska man träffa en sån? Ingen romantik, jag är martyr och sover själv i sked med kudden. Jag och Crille Rask har sökt jobb på en massa slakterier i nord Norge. Blir det av så sticker vi dit upp i september och sliter arslet i bitar och tjänar rätt bra med deg förhoppningsvis. Sen är det bara göra en billig Asien surf tripp. Äntligen ett litet mål att se emot.

Hasta la vista

Toski

Nedan följer en kort uppdatering över vad som hänt de senaste dagarna. Inte ett så roligt inlägg kanske och jag vet inte om det egentligen gör någon människas liv mer värt att leva. Men eftersom jag köpt en sån här kamera tänkte jag damma upp lite bilder hur som helst.



Minigolfande med hysteriska fniss attacker av en vinnande hynda, flertalet urlackanden, hole in ones och en del bollar i blöt.



Azteka koma med snutnojja.



Torrjuckande.



Besökande i form av Micke Labba.



Cirkus Viktoria slog upp sitt tält på tomten.



Glenn har ´föräldrafritt` så han fick lämna Årstacellen.



Här står dem, kärringarna är utomlands, då passar de på.



The Beastie Boys



Litsen all of yall it´s a sabotage!!!!



Fredag och Lördag verkar bli ett par givande dagar!!!!!

Over and out

Toski

Som det verkar nu är Ingarö Mansion bloggen tillfälligt nedlagd. Varför? Inte en aning det kan ni själva spekulera i. Känner bara att jag måste vara någonstans vart jag kan stå för vad jag skriver på bloggen och det kan jag göra på myblackbrokenheart. En reboot helt enkelt ingenting mer med det. Ingarö Mansion lever om ni vill det. Men från och med nu gäller MyBlackBrokenHeart hursomhelst...

Midsommarafton kom och gick utan att lämna märkvärdiga spår efter sig. Jag drack fyra öl, åt grillkorv, potatisgratäng, glass och låg under täcket redan klockan tolv. Helt underbart. Lagom utvilad och inte en gnutta bakfull midsommardagen. Såg en hel del vrak dock och kunde inte vara gladare över att jag inte var en av dem. Är fruktansvärt less på bakfyllor som alltid bidrar med mörka hemska tankar och leder till att man sväljer ett gäng anti-ångest tabletter för att inte hänga sig i dörrkarmen eller frivilligt frontalkrocka med en långtradare. Jag är ett dåligt fyllo. Sprit får mitt mörka alterego att träda fram och han är ingen trevlig prick. Han är ingen någon borde få dras med. Med sprit i kroppen är det alltid lika kul att se hur långt man kan driva med en människa innan de tillslut väljer att försöka utdela en välriktad smäll. Har än så länge bara åkt i backen en gång vilket är helt oförståeligt. Hade jag mött mig själv när jag är full och på mitt mörkaste humör hade en kniv i buken varit det första jag tänkt på. Med sprit i kroppen är det alltid lika roligt att ringa och skälla ut vänner. Med sprit i kroppen blir jag allt jag inte vill vara. Ibland är det självklart riktigt kul att dricka sig till ett sorts apstadie och bara låta all glädje man bär på inombords träda fram. Men efter som fyllor med Toski mest kan liknas vid rysk roulette tror jag att jag tar sabbats år från skitet och väntar med att dricka tills jag kan hantera mig själv utan alkohol.

Tältbyggandet har lugnat ner sig en hel del. Nu blir det bara åtta timmar om dagen och man kan göra något annat än att komma hem och stupa i säng. Det var riktigt tungt där ett tag och jag har ännu inte riktigt återhämtat mig. Är sjukt trött hela tiden och vill ingenting annat än stänga in mig i ett mörkt rum, kolla någon bra film och sova. Som det verkar nu så blir vi lediga en vecka eller två här i juli. Det vore något det. Då kan vi äntligen dricka kaffe, gå på bio och göra allt annat man inte hunnit med för att man inte haft ett liv de senaste veckorna.

Jettan har äntligen fått pension. Efter att troget ha tjänat i sju år ska han äntligen få vila. Men jag kommer inte glömma alla gånger den tagit mig till Torö, Lofoten, Björkis, Dundret. Alla raggar rundor man tagit i Gälka tristessen som så lätt uppstår. Allt tapetklister den fått smaka på. All skön musik som spelats i hytten. Jag kommer aldrig glömma Jettan. Men det är väl något speciellt med en kille och hans första bil, speciellt när den gick i arv från Aimo, min morfar som stolt gav bort den tio minuter efter jag grejat körkortet. Senaste året har han orättvist förfallit an aning och eftersom det blev lika billigt att köpa en bättre beggad bil som att repa han så får han nu vila. Jag ringer skroten här i veckan. Nu för tiden drar man runt i ONKen. En stenhård vit Puegot 206 junior med en baslåda som gör vilken raggare som helst i Gälkatown grön av avund. Den borde alla få ta en tur i.

Vill sist ägna en tanke till Nygge, en skön snubbe som tyvärr valt att lämna oss.

Vila i frid

// Toski